Leve den internationella solidariteten! Länge leve 1 maj!
När vi samlas idag är vi inte ensamma. Vi står här tillsammans, i samma led som dom som före oss krävde 8 timmars arbetsdag och lagstadgad rätt till semester.
Vi följer i spåren dom som kämpade för rösträtten och för högre löner åt de arbetande.
Vi tar strid för vår rätt och vår värdighet i hela landet och runt hela denna värld.
Läs Kalle Larssons tal i sin helhet.
1 maj 2008, Kiruna och Gällivare
Kalle Larsson partistyrelse och
riksdagsledamot för vänsterpartiet 070 343 96 74
Talade ordet gäller
Kamrater och mötesdeltagare,
När vi samlas idag är vi inte ensamma. Vi står här tillsammans, i samma led som dom som före oss krävde 8 timmars arbetsdag och lagstadgad rätt till semester.
Vi följer i spåren dom som kämpade för rösträtten och för högre löner åt de arbetande.
När vi, idag den första maj, samlas står, skuldra mot skuldra med oss, de som före oss marscherade i Ådalen, de som ordnade gruvstrejkerna och de som slogs mot fascismen. Tillsammans med oss samlas idag alla de kvinnor som genom historien krävt rätten till egen försörjning och rätten till sin egen kropp.
Vi tar strid för vår rätt och vår värdighet, i hela landet och runt hela denna värld.
Leve den internationella solidariteten!
Länge leve 1 maj!
Kamrater,
Varför är till exempel Elisabeth och Pablo tillsammans med oss idag? Kanske för att de är förbannade på Fredrik Reinfeldt? I så fall har de kommit rätt. Pablo har det kanske svårt ekonomiskt när avgiften till akassan chockhöjts? Är han förbannat på att han, trots att han efter flykten från paramilitärerna i Colombia vet hur viktigt det är med solidaritet, helt enkelt kanske inte har råd att vara kvar i facket längre?
Och Elisabeth, är hon kanske här för att hon fått nej till förlängd sjukpenning trots den där axeln som slets ut vid sorteringsbandet på posten för snart fem år sedan? För att handläggaren på försäkringskassan hade fått order om att minska på antalet sjukskrivna, men inte pengar nog att hjälpa till med rehabilitering? Är hon orolig för hur hon skall kunna klara sig på 64% av inkomsten?
Ni skall veta, att ni inte är ensamma. Vi har genomskådat bluffen. Det ger inte ett enda nytt jobb att sänka akassan utan handlar bara om att minska fackföreningarnas styrka. Precis som det där skitsnacket om att facket skulle vara översittare sådär i allmänhet. Vi vet att det är genom att gå samman som arbetare kan vinna, och det vet arbetsgivarna och högeralliansen också.
Vi vet också att det inte ger ett enda nytt jobb att jaga sjukskrivna med blåslampa när det inte finns några jobb. Det har egentligen heller aldrig varit syftet. Istället handlar det om att skylla sjukdom och arbetsoförmåga på den sjukskrivne och bereda vägen för större systemförändringar av vår gemensamma välfärd.
Den senaste given från högerregeringen är att den som varit sjukskriven i tre månader skall prövas mot andra arbetsuppgifter på arbetsplatsen och den som varit sjuk sex månader mot andra jobb. Eller, annorlunda uttryckt;
är du sjuk tre månader förlorar du dina arbetsuppgifter och är du sjuk ett halvår blir du av med jobbet. Det, Fredrik Reinfeldt, är ingen "rehabiliteringskedja" som ni påstår. Det handlar om att den som inte är lönsam för företaget, inte kniper käft för chefen och inte accepterar vilka villkor som helst inte längre är välkommen. Det är en utsorteringskedja.
Vi säger idag;
Återställ akassan!
Sluta jaga de sjukskrivna och arbetslösa! Ge oss rätten till arbete!
Kamrater,
tillsammans med oss finns vårdbiträdet Yvonne i Angered som vill att hennes dotter ska tjäna lika mycket som hennes son, och Sara i Umeå som vill kunna röra sig fritt i sin stad och sitt hem utan att riskera misshandel och övergrepp.
För trots hundra år i kamp för kvinnors rättigheter och över tio år som feministiskt parti är vi långt ifrån nöjda. I Sverige misshandlas varje år ett femtiotal kvinnor till döds av sin partner. I Sverige köper män kvinnors kroppar för en halv miljard kronor, sexualiseringen av det offentliga rummet ökar och kvinnor utsätts – i Sverige dagligen för våldtäkter. Varje år förs runt 800 000 kvinnor och barn in i EU för
att exploateras i sexindustrin. Men kom ihåg att sexindustrin inte skulle överleva om det inte fanns någon efterfrågan. Kvinnor skulle inte bli slagna om det inte fanns män som slog.
Vi tar nu strid mot regeringens kvinnofientliga politik. Vi avvisar överklassnära tjänster, vårdnadsbidrag och nedskärningar inom barnomsorgen och visar att en annan, en feministisk, politik är möjlig.
Fick vi bestämma skulle tio miljarder kronor avsättas för att höja kvinnors löner i kommuner och landsting. Det är för oss självklart att ge vårt stöd till vårdförbundets strejk. Länge nog har lågavlönade kvinnor fått stå tillbaka för slipsbeklädda mäns fallskärmar.
Vi kräver rättvisa!
Allt stöd åt de strejkande!
Kamrater,
Vår solidaritet sträcker sig också till dom som arbetat klart, och det svek mot landets
pensionärer vi ser är förskräckande. Människor som jobbat hela sina liv för att bygga upp det här landet tvingas leva på pensioner långt under vad de är värda, samtidigt som ministrar som nog aldrig blir torra bakom öronen njuter av att sälja ut och privatisera vår gemensamma välfärd. Det är nog nu, och dags för ett pensionsuppror. Pensionssystemet slår direkt mot kvinnor och mot arbetarklassen och måste i grunden förändras.
Vi kräver höjda pensioner och
förbättrade bostadstillägg och vi säger;
återställ pensionernas värde och sluta spela på börsen
med pensionärernas pengar!
Till landets pensionärer går idag budskapet från oss; på era starka
axlar vilar detta lands samlade välfärd.
Ni har inget att tacka för, men vi tackar er för det ni gjort möjligt för oss. Och vårt tack är ett löfte; Tillsammans tar vi nu strid för höjda pensioner.
Vårt krav är detta; ta från de rika som allting fått serverat och ge tillbaka till alla er som kämpat för att bygga det här landet.
För varje människas rätt och värdighet!
Höj pensionerna nu!
Kamrater,
Privatiseringsivrarna ljuger, bluffar och bedrar. De påstår att det blir billigare, ger mer
inflytande för de anställda och bättre kvalitet i verksamheten om man privatiserar den
offentliga sektorn. Inget kunde vara mer felaktigt. Det är precis tvärtom. Det blir dyrare sjukvård, mindre inflytande för de anställda i skolan och sämre kvalitet på äldreomsorgen. Vi har, som fackförbundet SEKO väl uttrycker det, "ett bättre förslag". Låt oss bygga välfärd och utveckling tillsammans. Då kan vi se till att välfärd och service blir till för alla, och i hela landet. För vem är det egentligen som bestämt att så fort en mångmiljonär vill ha en ny fyrfilig motorväg fram till garageinfarten vid sin lyxvilla i Saltsjöbaden så skall den byggas med gemensamma skattepengar men när hela Kiruna/Gällivare skall flyttas på grund av gruvdriften betraktas det inte självklart som en "nationell angelägenhet"?
En sak står klar;
skall hela detta land leva och skall alla människor ha rätt till ett liv i värdighet så stavas det; Tillsammans.
Kamrater och antirasister,
låt det stå klart att vi aldrig kommer att acceptera att Folkpartiet smygrasisterna eller
Reinfeldts nymoderater tillåts vrida debatten i främlingsfientlig riktning. Tvärtom är det vår uppgift att bekämpa diskriminering och utestängning. Många bland oss vet hur det känns att söka femtio jobb utan att bli kallad till en enda intervju och det är många bland oss som misstänkliggörs för att inte vilja lära sig språket, när man tvingas fly från sitt hemland. Det är vi som misstänks för att innerst inne vara terrorister när vi slåss för alla folks frihet och hela världens fred.
Tillsammans tar vi överallt striden mot den mer öppna rasismen. Vi gör det för Jonas, som blivit misshandlad för att han älskar en annan man, och vi gör det för Kemal som rasisterna vill slänga ur landet, tillbaka till förtryck och förföljelse. Nu vädrar Sverigedemokraterna ny luft, vattnade som dom blivit av etablerade partiers och mediers draghjälp. Vi vet att rasismen inte försvinner bara för att vi vänder den ryggen, utan måste bekämpas. Vi står beredda och vi tar debatten varje dag. På gator och torg, på skolor och arbetsplatser.
Vi har avgett ett löfte; inte ett rasistiskt möte utan motstånd.
Vi tar striden – rasismen skall krossas!
Kamrater och EUmotståndare,
vi står inför nya strider. EUkonstitutionen
måste förkastas. Den öppnar för stora kliv i överstatlig riktning för en ytterligare urholkning av demokratin. Vi ser hur bit efter bit nu faller på plats i mönstret när kartan över Europas förenta stater med gemensam militär och en enda utrikespolitik växer fram. Vi ser hur mursten fogas till mursten i bygget av fästning Europa, som stänger ute människor på flykt för sina liv. Konstitutionen talar klarspråk. Den
ekonomiska politiken ska samordnas utifrån principerna om ohämmad konkurrens och marknadsliberalism, och denna politik ska omfattas av en gemensam valuta, euron, vars huvudmål är att garantera prisstabilitet, inte full sysselsättning.
Därför kräver vi idag;
Folkomrösta om EUkonstitutionen!
Våga fråga folket!
Nu börjar alltfler inom arbetarrörelsen att vakna till en verklighet där till och med de fackliga rättigheterna är underkastade beslut i EGdomstolen. Det nu gjorts klart i både Laval och Rueffertdomen att fackliga stridsåtgärder bara är tillåtna om de inte strider mot den heliga marknadens – mot kapitalismens principer.
Det kan vi inom arbetarrörelsen aldrig acceptera. Vänsterpartiets har länge krävt ett undantag för den svenska modellen på arbetsmarknaden och alltfler och starkare röster sluter nu upp bakom det kravet. Det borde vara en självklarhet.
Vi vet att det som krävs är 88 röster i riksdagen för att kunna rädda konflikträtten. Vi har vunnit förr, när vi sparkade etablissemanget i ändan och sa nej till EMU. Låt oss göra det igen. Låt den 1 maj vara den dag då hela den samlade arbetarrörelsen enas om detta självklara krav;
Försvara konflikträtten!
Stoppa Lissabonfördraget!
Kamrater,
Där, mitt ibland oss, står Berivan. Hon är kurd och en av dom över fyra miljoner människor som befinner sig på flykt undan USA:s olagliga krig i Irak. Hon har färdats långt. Hon vet att 95 % av dom som flytt fortfarande är kvar i mellanöstern och hälften inne i Irak. Hennes barndomsvän dog i Halabja av Saddam Husseins gas. Ett kort tag hoppades hon kanske att det skulle bli bättre när USA kom, men det blev bara värre. Och värre. Den erfarenheten delar hon med Jawad från Afghanistan och Mohammed från Somalia som också fått skåda att USA:s frihet stavas blod, bomber och bestyckning. De, precis som vi andra som är här idag, vill inte leva i en värld där USA är världspolis. En sådan värld är en brutal värld, en osäker värld, en värld där godtycke och vapenmakt övertrumfar frihet och rättvisa. Tillsammans säger vi idag:
Inget svenskt stöd till kriget!
USA ut ur Irak och Afghanistan!
Kamrater,
Bland oss finns idag också Samir. Han som växte upp i Gaza i Palestina. Hans släktingar bor fortfarande kvar under Israels ockupation och känner av den dagligen. Många säger att det inte är helikopteranfallen och missilerna som är värst. Det är de ständiga trakasserierna som man utsätts för i vardagen. Israeliska militärer som söker igenom skolbarnens ryggsäckar. Ambulanser som stoppas precis lagom lång tid för att det ska vara för sent när man väl kommer fram till sjukhuset. Olivlundarna som huggs ned så att bara stubbarna står kvar. Militären som kapar vatten och avloppsledningar. Så kan ingen leva, och ändå gör palestinierna det varje dag. Tänk er själva att åka till jobbet på morgonen och inte veta om huset står kvar när ni kommer hem. Tänk att behöva tala om för era barn att inte gå förbi några militärposteringar på vägen till skolan för att de inte ska bli skjutna av främmande
soldater.
Den israeliska ockupationen måste hävas.
Länge leve ett fritt Palestina!
Kamrater,
Tillsammans är vi många, många fler än så. Vi är de jordlösa i Brasilien och dom som blivit av med jobben i inlandet. Vi skriver budgetmotioner i riksdagen, slåss i kommunfullmäktige för att bekämpa privatiseringar och utveckla välfärden och vi samlar in namn på skolan för feministiskt självförsvar. Vi lever i en värld av brutal fattigdom och bottenlös nöd, men också en värld av oändligt överflöd och rikedom. Vi lever i ett land som är rikare än någonsin, men där det fortfarande går att se i munnen vilken klass man tillhör, där rikedomen staplas på hög hos överklassen i Djursholm när Lappland brandskattas på sina naturtillgångar.
Kamrater,
tillsammans vet vi att en annan värld och ett annat Sverige är möjligt. Tillsammans vet vi att socialismen är nödvändig. För oss som står här och för många fler är det ett löfte. För dig, Fredrik Reinfeldt är det ett hot. För tillsammans kommer vi som samlas idag att ta makten ifrån dig senast 2010!
Byt regering – byt politik!
Leve socialismen och länge leve 1 maj!